Full rulle

Ni ser ju hur sliten jam är, var tvungen att vila lite och då tog jam så klart den bästa solplatsen just nu.

Igår slängde matten ut oss på balklången! och hon stängde fönstret efter oss.

I eviigheter, minst en vecka eller så tvingade hon oss att vara kvar ute. Sen höll hon och snabeldraken på jääättelänge i sovrummet, så tyckte att det var rätt bra att inte va där då.

Vi fundilerade ut att hon skulle nog släppa in oss sen, när draken var mätt och tyst, så vi somnade lite där ute. Men sen fick vi se att hon släppte in de där killarna som också bor i huset! De är INTE kompisar med oss, spottar och fräser gör de bakom nätdörren. Men vi tassar bara iväg från dörren då, vi vill ju inte bråka. Men…nu skulle de vara på våran plats! I sängen!

jajam, sen öppnade matte i allafall dörren till matrummet och köket, så vi tassade in och då STÄNGDE hon dörren bakom oss! Har ni hört så fräckt!

Och hade stängt den riktiga dörren till sovrummet! Så nu har vi bytt plats med killarna. De ska ändå inte bo kvar så länge.

Såjam, nu tänker jam hitta en ny solfläck och vila mig i form, trapprace väntar!

// Granit den snygge, puss på nosen!

Kastrera mera!

Hörni, här bor vi, Granit och jag, Theo, som inte var kastrerade när vi fångades in i fälla där i fritidsområdet.

Ingen vet, inte ens vi själva, hur många ungar vi blev pappor till.

Hur många av dem som dog, svalt och frös ihjäl. Eller dog efter skador från slagsmål om maten.  För det var döda kattungar grannar reagerade på. Inte på oss vuxna, svultna och sjuka.   Han som hade stugan där matade oss lite ibland, sen kunde han vara borta i några månader.  Det var kallt och blött och otäckt och inget hus hade vi att gå in i. Ni fattar att vi inte hade det bra. Ingen ägde oss heller så när vi blev sjuka fick vi ingen hjälp. Han som bodde där ibland sa att vi inte var hans katter.

När vi fångats fick vi somna hos vetten och vaknade utan bollar.  Tjejerna blev också opererade. Inga fler ungar!

Och våra öron blev rensade från skabb, vi fick vaccin och annan medicin.  Och maskmedel så maskaran slutade äta upp den mat vi fick tag på. Och MAT. Bra mat, ofta, så vi slutade ha diarré och slutade hetsäta.

Alla våra kompisar, de som orkade överleva, har det bra idag. Vi har alla egna människor som tar hand om oss, städar, matar, kollar hälsa, gosar och leker med oss. Och kompisar har vi. För har man levt i en stor kattgrupp vill man inte vara ensam.

NorrtäljeKatthem har just nu en  kampanj med lägre pris för kastrering. Passa på att märka och registrera din katt då också.

Nu ska jag lägga mig i husses mjuka säng och sova en stund, mätt i magen. Nöjd och glad.  Frisk. Och omtyckt.

 

//Theo Boman, fs skyggis, numera tryggis.

Med på bilden är min ”brorsa” från kolonin, Granit

Tropikerna är visst här

 

Matte säger att det är tropiskt nu. Vet inte vad hon menar men varmt är det. Och vi har en djungel ute på balkongen, för alla mattes blommor har flyttat ut. Där sitter en pippi som rör sig om man petar på den! Och allt där ute får vi smaka på vi vill.

Vi chillar på dagarna, i skuggan eller inne på svala golv. Inne är det en apparat som gör luften svalare än ute.

På natten får vi vara ute eller inne och vi är både och. Sen rejsar vi rätt mycket på natten nu. Inte alltid uppskattat, matte brukar säga strängt ”gå och lägg er!”  Men vi har ju legat hela dagen så det orkar vi inte, hihii

Här kommer lite stilstudier på liggande.

Granit har intagit mattes korg

Maja ligger inne

Theo njuter i skuggan av klösträdet

Klemens är gärna i Kattgården, på nån hylla eller på stenen på golvet som håller sig sval

Sen måste matte bara visa att Granit faktiskt inte är rädd utan han vill bara INTE bli klappad ännu.

Han tassar upp på matte och slickar smör, när han vill och då rör han matten. Husse är han inte lika bekväm med, men smör från fingret går ju inte att motstå.

Lördagskurr

 

 

Go lördag på er! Prinsessan MajaGräddnos här

Matte och husse ska båda jobba på Södertälje katthems öppet hus idag. Här ska busas, men säg inget till dem! hihijam…

En gäst har åkt hem, en har kommit, en fröken vi känner sen förut. Hon fräsade åt mig med det bryr inte jam mig om. Här e det jam som e Prinsessa! sådeså! Fröken ska vara här under tiden hennes familj sköter saker på bortaplan säger matte. Jajam, vilken plan som helst går bra, fröken har eget rum men kommer ut i bur till oss alla varje dag. Matte påstår att vi skulle kunna slåss annars. Hah, skulle vi!

Solen skiner igen så balklången är såå varm å skön, vi ligger ute allihop när vi inte busas i sängen eller trappan eller någonannanstans.

Matten filmade Theo förut, han har blivit en mattegris och han bryr sig inte om att kompisen Granit sitter nära för att rädda honom och varnar hela tiden ”brorsan, akta dig! Människor e farliga”

 

Nä, nu ska jam ta en lur tills de åket med brummisen

/MajaGräddnos Boman, Prinsessa

 

Under sker!

 

Ja, det var husse som sa det.

Matte(jag) ler bara så det är tur att öronen tar emot. Det är betalningen för all tid och tålamod under hela tre år.

Theo, den kloka av våra skyggisar(Granit är en knaskatt och skygg på sitt vis), har undvikit all fysisk kontakt mycket noga. Tagit godis ur handen med tassen helst, bara det godaste direkt ur handen. Röra honom har jag fått göra i ”smyg” det vill säga, passa på när grabbarna stryker sig mot varann till morgonhälsning.

Men så kom dagen när Theo plötsligt tryckte emot handen vid tjuvklappen!

Och han njuter så av beröring, han visar att han vill ha mera av det. Och också när han inte vill bli berörd.

Filmen är skakig, kameran i vänster hand utan att sikta. Men svartsjuk Klemens som linslus, buffandes.

Filmen finns härhttps://www.youtube.com/watch?v=8AvhvLz4nYc&feature=share

 

Förvandlingen

Klicka på länken längst ner för att se filmen!

Detta är Granit. En fd kolonikatt. Okastrerad, svulten, frusen, magen full med mera mask än mat. Öronen fulla med kliande öronskabb. kroppen sargad av slagsmål om honor och om det lilla mat de kunde hitta. Gubben som ägde fritidshuset de höll till vid kastade ut lite mat ibland, han tyckte det var skojigt att se dem  springa efter smulorna. Men inte var de hans ansvar, nej då.

Granit är en av de lyckliga som överlevde. Infångades med fälla.  Kom till oss i jourhem, vårdades frisk i isolering med flera kompisar från samma ställe. Socialiserades med oss, för de var alla livrädda för människor. Kompisarna hade fått hem förra sommaren och bara Granit och Theo var kvar. Då råkade Granit bli skrämd och rymde genom ett litet hål i nätet på balkongen(vilket visar HUR noga man måste sätta fast nät). Vi letade i förtvivlan, lappade ett jätteområde, kröp under grannars altaner och pooler, satt ute på natten och pratade, ropade tidigt och sent. Theo ropade också från balkongen. Efter 7 dygn fick vi äntligen kontakt med ID hund och när den kom så fick vi träff på gömmet efter bara 15 minuter. Sen  pratade jag hem Granit och lovade att han aldrig mer skulle behöva flytta. Vi adopterade grabbarna.

Klappa får man göra i smyg, när man kommer åt att försiktigt smeka svansen eller ryggen, pilla lite under hakan när han tar gotter ur handen. Han och Theo, vet vad de heter, kommer oftast när man frågar efter dem. De sover trygga fast vi stökar omkring. De är friska och glada, leker och busar. De går bara ut vid bra väder, på trygga balkongen eller kattgården och de sover i sängen rätt ofta.

Från skygg till trygg.

 

 

https://www.youtube.com/watch?v=etrFXtIbwK0&feature=youtu.be

Det är vår i luften

 

ja, nu igen alltså. Ett tag var det ju sommarvarmt här. Vi låg på balkongen eller kattgården hela dagarna och hade mysigt. Sen måste någon vridit tillbaka tiden för det SNÖADE och blåste kallt. Balkongen lockade inte alls  utan mycket hellre hellre höll vi oss på mattan. Framför öppna spisen. Inte för den är öppen, den heter så bara. Värmer gott gör den.

 

Utanför är det livat, en massa fjäderkotletter flyger runt, tjattrar, samlar frön eller knycker näbben full av hår matte eller husse hängt i buskarna. Våra underkläder som vi släpper nu. Massor blir det! Matten kör en sån där furminator och får handen full rätt ofta just nu. Ja, på MajaGräddnos och Klemens alltså.

Vi, som matte kallar Grabbarna Bus, är lite mera kortpälsade, så vi släpper helst överskottet i sängen. Här är mysigt, bara lite läskigt när hussen snurrar när han sover

/ Theo fd skyggis

 

 

Sent omsider, vi är kvar

Klemens är lite putt över skribentens lathet, eller skola skyller hon ju på förståss.Här hemma händer det massor, vi har haft besök av både fyrbenta vänner och tvåbenta. Hon som har tummar har varit på sitt jobb istället för hemma hos oss och i något hon kallar för skola och så på Södertälje katthem. Det är i varje fall en godtagbar ursäkt, de andra, mjaa…

Vi mår bara bra, fast matten tvingade oss in i brummisen och åkte hela långa vägen till Gnesta till vetten Emma

Bara för att vi skulle bli stuckna. Tant Gumman blev av med 4 tänder för hon hade ont i dem, sen gjorde matten våld på henne, en sån där ”purrito” blev det varje dag för Gumman behövde medulin hon inte ville ha. Matte vann.

Södertälje Katthem har funnits i 15 hela år. Deras mål är att inte behövas på sikt, tills dess tar man hand om hemlösa missar och behöver allt stöd man kan få. De där söta knapparna säljes för 10:- st, matte kan posta! De är 3 cm tvärs över, små och söta. Sen finns det en butik på nätet, eller en sida kanske man kan jama, https://www.facebook.com/sodertaljekatthem  .

Där visas saker som finns i butiken, kan man inte komma dit kan man köpa över nätet. Fiffigt va?! Fundilerar på vad vi ska sälja för att få pengar till mer gottisar… matten kanske, hon är ändå rätt onödig.

Sen har vi ju våra långtidsgäster, skyggisarna. Numera inte värst skygga, speciellt den där Tamaro.

Våran husse har filmat så det är lite darrigt, men inte ser man någon rädd katt där inte. Han är artig och trevlig annars också, Tamaro, menade inte husse. Bråkar inte med någon, leker med alla och sköter sig fint. Han och hans kompisar vill ju ha egna hem så kanske du känner någon som vill bli deras människa.

Detta är Granit, en stilig kille som vill bo ihop med sin Thea,

han väcker henne varje morgon med kurr och puss. Hon ger honom en smäll med tassen ibland, eller rätt ofta, för hon vill sussa vidare. Oftast är de nära varann ändå.

Den här kudden älskas av alla, om de inte ligger här ligger de i någon av bäddarna eller i en kattong. Här får inga kattonger kastas före de är slut, helt slut.

Här är sötaste Trissa som lagt sig i korgbädden.

Japp, Tamaro på kudden.

Lilltjejen, Tinkerbell på kudden. En nyfiken modig liten tös som inte drar sig för att försvara sin plats mot de stora. Kikar på allt som görs, alltid nära och oftast nära MajaGräddnos som verkar vara idolen, Prinsessa som hon är. Örat är friskt och rör sig men kommer alltid att ha sitt speciella utseende efter skada i ungdomen när de levde ute, utan tillsyn.

Ute börjar det våras, vi får alla gå ut om och när vi vill. Balkongen är innätad så ingen kommer vilse eller skadar sig i fall. Kattgården är också trygg och skojig.

Hur har ni det vänner?

Höstmys

Katterna myser mest inne. Om de vill, får de gå ut på nätad balkong och i kattgård. Men de, speciellt skyggisarna, ligger gärna i möbler eller mitt i rummet, framför öppna spisen. Inte att den är så öppen, allt farligt är bakom glas och metall.

MajaGräddnos, Gumman och Klemens interagerar med skyggisarna. Tyvärr går inte Maja och Gumman bra ihop, så vi byter ”damer” och stänger dörren mellan dem.

Granit är ok med att matte är nära.

MajaGräddnos gillar sin Kattong

 

Mysigt att ligga i möblerna!

Eller på mattan.

 

Morgonkurr med svansarna upp! Det spinns våldsamt vid morgonhälsandet.

 

Värme är riktigt mysigt.

 

Vi törs leka också,

 

På den här mattan är det nästan alltid någon katt, helst Tinkerbell som ligger och sover där, mitt i rummet, vaknar och kikar runt, byter sida och somnar om.

 

Hoppas ni också får en mysig höst!

Nyheter om skyggisarna!

 

Vi tvåbenta har börjat arbeta utanför hemmet igen. Svärfar är på benen, om så stappligt. Vad kan man förvänta sig, när man inte är 40 längre.

Skyggisarna är inte väldigt skygga längre, de busar med varandra, leker själva och samsas med Maja och övriga egna katter. Maja går ju inte ihop med Gumman, så turligt nog har vi plats att hålla dem isär utan att det blir trångt.  Vi byter plats på dem då och då. Båda kan gå ut, på varsitt håll, trygga bakom nät.

”Skyggisarna” går också ut på balkongen, ut och in som de vill när det står öppet. Ingen envisas med att bara vara där, ingen vägrar komma in när det ska stängas. Så de känner inte att måste vara ute bara för att de föddes ute. Idag tassade MajaGräddnos och Thea ut sida vid sida. Stort, eftersom Maja har haft svårt med andra honor i sin närhet. De här tjejerna visar ju ingen aggression, de är vana att leva ihop med andra, så därför funkar det utmärkt. Enstaka morr och fräs hörs, men ingen slåss.

Alla kommer rusande vid det magiska ordet -godiiis! Alla tar för sig av det som bjuds, låter sig beröras och klappas då och då, när de väljer själva. Lycka! För dessa katter räknas av många som  ”vilda” och ”omöjliga”. Märkligt sätt att resonera, när de bara råkat födas ute på grund av människans dumhet.

De har alla varit rumsrena från dag ett här, de bråkar inte eller förstör. De är nyfikna på oss och allt vi gör. Kommer att bli underbara missar för den som får lyckan att adoptera dem.

MajaGräddnos sover lugnt på klätterträdet

Thea och Tamaro softar i gillestugan

Thea kollar mattes temugg

Granit har intagit en av sofforna.

Maja visar grabbarna Tamaro och Granit att Snabeldraken inte är farlig

Granit sniffar på balkongen