Hittekattens Dag

Vi hörde matte säga att imorgon är det Hittekattens Dag.

Alltså är det vår dag! Vi är hittade allihop, MajaGräddnos på låtsas, eftersom hennes ägare ljög om att hon var hittad och hemlös och dumpade henne på Södertälje Katthem. Klemens hittades under en altan. Brorsan Granit och jag Theo hittades i skogen i en kattkoloni.

Svekatt jobbar stenhårt på att färre katter ska behöva hittas. Många katthem är medlemmar där men även privatpersoner kan bli stödmedlemmar och hjälpa dem jobba för bättre kattliv. Alla Svekatt medlemmar, katthem alltså, är No-Kill. Det vill säga att man inte dödar katter för att de är sjuka, har inte varit i kontakt med snälla människor och är rädda, är blinda eller något annat som går att jobba med. Eller har en mindre populär färg.

Det här märket visar vilka som är av rätt sort.

Om du har ett katthem eller en katthjälparförening i närheten, kolla om du kan hjälpa dem med något. Vara jourhem är en sak man kan göra, vara volontär en annan. Kan man inget annat kanske man kan handla en extra rulle soppåsar och ge dem, eller kattmat, eller diskborstar. Ofta är det ju extrapris på sånt man bara behöver en av, då kan de få den andra. Tänker jag. Så gör matte Och är jourhemsmatte. Och akuthemsmatte. Och volontär på katthem. Men mest våran matte.

Imorgon, då ska vi väcka matte t i d i g t och bli serverade året godaste frukost tänker vi, det är ju VÅR dag. Fundilerar på vad det ska vara, rå nötfärs kanske, eller äggula med hackade räkor, eller nån sheba…

Nu, nattrejs!

//Theo, mjuk med bestämd huskatt

Annonser

Förvandlingen

Klicka på länken längst ner för att se filmen!

Detta är Granit. En fd kolonikatt. Okastrerad, svulten, frusen, magen full med mera mask än mat. Öronen fulla med kliande öronskabb. kroppen sargad av slagsmål om honor och om det lilla mat de kunde hitta. Gubben som ägde fritidshuset de höll till vid kastade ut lite mat ibland, han tyckte det var skojigt att se dem  springa efter smulorna. Men inte var de hans ansvar, nej då.

Granit är en av de lyckliga som överlevde. Infångades med fälla.  Kom till oss i jourhem, vårdades frisk i isolering med flera kompisar från samma ställe. Socialiserades med oss, för de var alla livrädda för människor. Kompisarna hade fått hem förra sommaren och bara Granit och Theo var kvar. Då råkade Granit bli skrämd och rymde genom ett litet hål i nätet på balkongen(vilket visar HUR noga man måste sätta fast nät). Vi letade i förtvivlan, lappade ett jätteområde, kröp under grannars altaner och pooler, satt ute på natten och pratade, ropade tidigt och sent. Theo ropade också från balkongen. Efter 7 dygn fick vi äntligen kontakt med ID hund och när den kom så fick vi träff på gömmet efter bara 15 minuter. Sen  pratade jag hem Granit och lovade att han aldrig mer skulle behöva flytta. Vi adopterade grabbarna.

Klappa får man göra i smyg, när man kommer åt att försiktigt smeka svansen eller ryggen, pilla lite under hakan när han tar gotter ur handen. Han och Theo, vet vad de heter, kommer oftast när man frågar efter dem. De sover trygga fast vi stökar omkring. De är friska och glada, leker och busar. De går bara ut vid bra väder, på trygga balkongen eller kattgården och de sover i sängen rätt ofta.

Från skygg till trygg.

 

 

https://www.youtube.com/watch?v=etrFXtIbwK0&feature=youtu.be