Under sker!

 

Ja, det var husse som sa det.

Matte(jag) ler bara så det är tur att öronen tar emot. Det är betalningen för all tid och tålamod under hela tre år.

Theo, den kloka av våra skyggisar(Granit är en knaskatt och skygg på sitt vis), har undvikit all fysisk kontakt mycket noga. Tagit godis ur handen med tassen helst, bara det godaste direkt ur handen. Röra honom har jag fått göra i ”smyg” det vill säga, passa på när grabbarna stryker sig mot varann till morgonhälsning.

Men så kom dagen när Theo plötsligt tryckte emot handen vid tjuvklappen!

Och han njuter så av beröring, han visar att han vill ha mera av det. Och också när han inte vill bli berörd.

Filmen är skakig, kameran i vänster hand utan att sikta. Men svartsjuk Klemens som linslus, buffandes.

Filmen finns härhttps://www.youtube.com/watch?v=8AvhvLz4nYc&feature=share

 

Annons

Förvandlingen

Klicka på länken längst ner för att se filmen!

Detta är Granit. En fd kolonikatt. Okastrerad, svulten, frusen, magen full med mera mask än mat. Öronen fulla med kliande öronskabb. kroppen sargad av slagsmål om honor och om det lilla mat de kunde hitta. Gubben som ägde fritidshuset de höll till vid kastade ut lite mat ibland, han tyckte det var skojigt att se dem  springa efter smulorna. Men inte var de hans ansvar, nej då.

Granit är en av de lyckliga som överlevde. Infångades med fälla.  Kom till oss i jourhem, vårdades frisk i isolering med flera kompisar från samma ställe. Socialiserades med oss, för de var alla livrädda för människor. Kompisarna hade fått hem förra sommaren och bara Granit och Theo var kvar. Då råkade Granit bli skrämd och rymde genom ett litet hål i nätet på balkongen(vilket visar HUR noga man måste sätta fast nät). Vi letade i förtvivlan, lappade ett jätteområde, kröp under grannars altaner och pooler, satt ute på natten och pratade, ropade tidigt och sent. Theo ropade också från balkongen. Efter 7 dygn fick vi äntligen kontakt med ID hund och när den kom så fick vi träff på gömmet efter bara 15 minuter. Sen  pratade jag hem Granit och lovade att han aldrig mer skulle behöva flytta. Vi adopterade grabbarna.

Klappa får man göra i smyg, när man kommer åt att försiktigt smeka svansen eller ryggen, pilla lite under hakan när han tar gotter ur handen. Han och Theo, vet vad de heter, kommer oftast när man frågar efter dem. De sover trygga fast vi stökar omkring. De är friska och glada, leker och busar. De går bara ut vid bra väder, på trygga balkongen eller kattgården och de sover i sängen rätt ofta.

Från skygg till trygg.

 

 

https://www.youtube.com/watch?v=etrFXtIbwK0&feature=youtu.be

Snabbt inhopp

Tiden har rusat iväg, vi har ju semester.

Svärfar trillade och bröt sig veckan före, så ledigheten har tillbringats hemmakring. Han kom på sjukhus, så klart. Svärmor behöver hjälp, tillsammans har de klarat det mesta, ensam klarar sig ingen av dem. Dessutom har vi fått bråka med biståndshandläggare som skickade hem svärfar fast han inte kunde sitta upp. Med en del morrande och många telefonsamtal fick vi in honom på sjukhus igen, vilket behövdes. Idag kom han hem, piggare, mindre smärtpåverkad och nu kan han sitta en kort stund också. Det ska nog bli bra detta.

Småkatterna, våra skyggisar, har så klart fått extra tid när vi ändå varit hemma. De har utökat sitt revir till halva huset. De ville själva ut från sitt trygga rum, då löste vi det.  Så här fina missar är de:https://www.youtube.com/watch?v=0pWTQTz2n_I&feature=youtu.be

De söker egna, förevigthem, så vet du någon som  söker en livskamrat, peka dem hit!

Filmtajm!

För er som inte följer oss på Fb blir det nu filmtajm.Hoppas ni har biogotter hemma.

Matte filmade igår när Gumman tvättade mig. Sen surnade hon till, Gumman, inte matte, och jag vände mig till matte för lite gos. Ska jamas att det blev MYCKET gos, hihijam.

Om ni vill så kan ni kika på det här:Klemens gosar.

Matte klagar på bildkvaliten och kassa ljudet men det viktiga är ju att ni kan se MIG. Stolt! Tänk att jag var r ä d d för matte förut, tänk så larvigt!

Varit på bio

Såg filmen Palme.

Var som tur var inte den hyllning till partiet och politikern Palme jag befarat.

Visade en sida jag visste om men få tänkt på.

Överklasspojken som ville bli en stor talare och hade talang för det. Tränade på college i USA.

Som gärna beblandade sig med överheten, med kultureliten. Hela familjen tillhör ju den, överklassen. Vanligt folk hade han en romantisk bild av,  som ärliga hederliga och lite dumma. Han kände ingen vanlig människa, arbetare.

En som alltid måste vinna, kosta vad det kosta ville.

Manipulatören, kappvändaren som kan ljuga med blicken stadigt i kameran utan att blinka. Karriäristen redo att göra vad som krävs för att nå makt.

Frånvarande pappan och maken.

De som kommit in med Aftonbladet och ”apan och hästen” märket på var väldigt tysta efter filmen. Var nog bara jag som inte var sosse där. Och jag gick för att den jag var där med ville se filmen.

Är man kontaktperson gör man vad som önskas, inte vad man själv vill.