Vi har blivit stickade!

Konstig morgon. Husse puttade in mig i en bur. Sen hörde jam Klemens klaga på att han blev inputtad i en också. Sen fick vi sitta i mörkret i sovrummet, med dörren stängd. Vi hörde matten och grabbarna bus( Granit och Theo) vara i badrummet.  Matten sa” gå in här” sen sa det klick. matten bar in en bur till, och där satt grabbarna. Jam ropade på hjälp men ingen hjälpade oss!

Efter en stund kom matten och hussen och bar ut alla oss till brummisen. Sen åkte vi jäääättelänge i brummisen och varje gång jam ropade sa matten att allt är ok. Var det ju inte!

Sen stannade brummisen och alla vi bars iväg. Vi hade kommit till http://Gnesta Veterinärpraktik AB.  Det luktade läskigt men alla lät snälla och matten plockade upp mig och gosade och lät mig kika runt. Sen kom de två tjejer som verkade snälla men den ena stickade mig i nacken och den andra petade mig i munnen! Pfft! Men jam hann inte bitas, så hon klarade sig. Sen klappade matten mig, sa duktig Maja och stoppade mig i buren igen.

Jam såg att Klemens fick ligga under en filt medan ena tjejen lyssnade på honom med en grej och stickade honom. Och sa att han hade vackra ögon. De skulle bara se hans svans! Den ni!  I hans mun petade de inte. Grabbarna blev också stickade och lyssnade på under sin filt. Och så sa de att de var vackra. Jam är vackrast, minnsjam! Fast de sa de också, hi hii.

Nu är vi hemma och har fått frukost. allt är som vanlig. Det gillar vi bäst.

Annonser

Stucken

Gumman: Nu e jam sur, för matte stoppade in mig i buren mitt i att vi gosade! Sen åkte vi brummisen, länge. Tyckte jam inte om!! Jamade hela tiden för att få henne att förstå, men nej…inte fattade hon. Till slut stannade brummisen i alla fall och matte lyfte ut buren med mig i och sen hamnade vi inne i ett hus. Där fanns en trevlig kille som visst heter Bosse. Han skulle bli stucken i tassen.

Hade inte hört talas om att någon skulle stick mig så jam tog det lugnt. Sen kom det en tjej och kliade mig i nacken och tyvärr sa hon att jam måste *viskar* b a n t a.

Sen tackade matte och stoppade nåt kort i en apparat och sen mig i buren och sen åkte vi mera brummis. Vi kom hem efter en sund och nu tänker jam inte låta matte röra mig på en stund!

Slut på våldtäkter?

Om ni bara följer råden nedan så blir det så!

De är, med lov, lånade från Bästa Veterinären.

Sommaren är här och med den följer våldtäkterna. Här är nio tips till dig som vill undvika våldtäkterna:

  • Gå inte ut. Om du ändå måste gå ut, gör det inte ensam. Ta med dig en vän eller dina föräldrar!
  • Ring polisens journummer om frestelsen blir för stark. Gå gärna med mobilen i handen så att du snabbt kan ringa en vän eller dina föräldrar.
  • Var inte ensam med en kvinna
  • Tänk på hur du klär dig! Kläder som är krångliga att få av är att föredra.
  • Tänk på att all form av ovälkommen beröring, t ex att stoppa en hand innanför en kvinnas kjol, är att betrakta som ett övergrepp. Även om det sker på tunnelbanan. Eller på krogen. Eller på Viking Cinderella.
  • Undvik att dricka alkohol. Om du inte kan låta bli, så se till att dricka hemma tillsammans med någon som kan hindra dig från att våldta.
  • Inled inte en relation med en kvinna förrän du är helt säker på att du inte kommer våldta henne.
  • Sök hjälp om du märker att du har svårt att låta bli att våldta eller ofta går över gränsen.
  • Undvik ställen där kvinnor vistas så som restauranger och klubbar, tvättstugor och vindar, parker och skogspartier. Undvik också centrum och hemmamiljöer.

Tja, råden är riktade till män, det är skillnaden mot det vanliga. För mycket få kvinnor våldtar.

Tänkvärt? Tycker jag, för jag är nästan säker på att manliga  kroppsdelar inte våldför sig på kvinnliga av sig själva, styrningen kommer uppifrån och i samma knopp bör knappen för STOPP sitta.

Om kravmjök och kött, urrk!

Tur man är veggis!

Morötter och kål behöver inte avvänjas och separeras från föräldrarna. Inga dramatiska separationer, inga allvarligare sjukdomar trots bristen på gifter vid ”framtagandet”.

Trodde ju inte att KRAV var guld och gröna skogar. Det är det visst inte heller.

Läs vad en veterinär har att säga om saken.

Där har inkommit en kommentar som gör saken lite bättre. Kalven får dia mamman i minst 24 timmar nu, sedan separeras de. Mot fyra dagar tidigare, lagom tills de funnit varandra och bara skrek efter varann när de separerades. Gräsligt okänsligt! En lite förbättring.

Nu vet jag varför pappa tog kalvarna direkt från mor ko. Mjölken från henne fick de ur en spann, i början med tutte.  Närhet och kel fick de från oss tvåbenta, borstades varje dag och så.

Nu vet jag varför kalvar och kvigor gick med en gammal ko eller hästen, separat från mjölkkorna.

Trots att vi hade djur som sedan blev mat så plågades de absolut inte.  De hade namn och sköttes om med borste, prat och öronkli, varje dag. Rent och snyggt i ladugård och stall, alla djuren hade egna platser de gick direkt till efter ute sommaren. För de gick ute från sista maj(i höjd med Umeå) till sent i höst, så länge det fanns mat för dem och vädret var tjänligt.

Den slaktare som kom för att hämta djur och inte uppförde sig anständigt  mot dem fick inga med sig. Och var inte välkommen tillbaka.

Jag köper inte KRAV varor i större utsträckning, litar inte på märkningen.

Vi odlar ju mycket eget, giftfritt. Komposten blir gödning, kompletterat med hästgödsel från en liten gård. Kött till de som äter sådant köper jag närproducerat, mjölkprodukter Valios laktosfria. Arlas alternativ smakar för sött.

Tur att de flesta inte vet vad de äter!

Iskyla den sista dagen

Iskallt ute, minus 12 och kustens fuktighet kvar i luften. Burrr!

Väntar på att det börjar våras, trädgården sover och det kliar i fingrarna att få börja.

Sådderna kommer igång så snart jag hinner och platsen frigörs. Många fröer behöver starta snart för att hinna växa klart under vår korta sommar.

Fåglarna sjunger vårsånger så snart solen tittar fram, ett litet tecken på att det går åt rätt håll. Ännu kan man inte räkna med nån vår, är ju sista dagen av januari bara.

En viss kyla känns inne också, mera om det senare, kanske.

Pelle läks fint*peppar, peppar*, äter, går på lådan och bråkar faktiskt inte ens om att få gå ut. Han tittar på dörren men nöjer sig med ett-nej.

Är som vanligt fast lugnare.  Som sig bör efter en operation. Vanligtvis är han högljudd och kräver att dörren öppnas så han kan gå på patrull. Kylan kanske avskräcker.

Vi vet ju inte så mycket hur han gjort tidigare vintrar, denna är hans första hos oss. Den 23 januari hade han bott med oss i fyra månader. Och den 25 maj fyller han 15 år. Då blir det kalas!

Pluspoäng till Södra Djursjukhuset! Vetten ringde igår för att höra hur det går för patienten.

Fick ju vända oss dit då ”vår” veterinär inte skulle vara inne förrän sent på eftermiddagen, den där dagen då vi fattade att Pelle inte mådde alls bra.

Mera om Pelle kan man läsa på hans egna blogg.