Våran matte har den där Coronan så hon orkar inte läsa eller skriva, sover mest och gnäller. Husse sköter om oss. Och henne.
Husse vallar henne ute i trädgården så hon får luft. Vi är ute på balkongen eller sover inne. Och så busar vi på kvällen och morgonen.
Inne i kattgården brukar jam vara varje dag. Om det inte är hundväder, så klart. Idag var jag utanför.
Matten hämtade min sele, den söta rosa, när jam visade att ut vore skoj att komma, när hon gick förbi utanför kattgården.
Så, visst är jam söt bland blommorna. Åt lite gräs och sen bad jag att få gå till min kattgård igen
Vet ni, äntligen har matten öppnat dörren till balkongen, mera än korta stunder. Vi är ute jättelänge, solar, chillar, busas.
MajaGräddnos, fröken Prinsessan är i kattgården men vi jamas vid nätet och ibland när hon sitter inne så jamas vi genom fönstret. Hon jamar att det luktar musling på golvet i kattgårn!
Vi bor separat så det inte ska bli bråk, hon vill ha husse och matte för sig, vill inte dela. Då blir hon sötsur! Vi andra har jätteskoj ihop. Som igår när husses föräldrar kom på besök, då rusade vi runt och jagades. Några satt i knä hos matte så husses mamma fick klappa dem. Hon har tappat minnet till nån som heter Alzheimer men oss kommer hon ihåg.
Sen har matten fått tag på den perfekta kattmöbeln, säger hon. En Kattsorteringshylla. Och mjuka rundlar för oss att ligga på, där i hyllan.
Hyllan fick hon gratis mot hämtning, rundlarna kostade en 10 styck på sekondhanden. Hon tyckte det passade utmärkt, hon tycker att sekondhandkatter är bäst och då är sekondhanddynor det också.
Hej på er. Här är allt som vanligt, bara det att katter flyttar inte till sina hem just nu. Människorna har ett virus så de går inte på besök. Inte ens för att få hem sina nya katter som de saknar såå mycket. Här bor ju ett gäng som väntar på dem
De är i karantän. Det har vi alla varit i, vi katter, så nu får de prova på det. Hoppas de tar sitt maskmedel också, som vi fick.
Ja, inte våra människor då, de jobbar som vanligt, men tvättar sig extra mycket. Och matte är hemma extra mycket, fast när hon jobbar är hon borta extra länge. Då sover vi ensamma för hon är borta hela natten med. Eller några sover med husse då.
När hon är hemma leker hon kattarazzi! Vi får inte vara ifred alls då.. Kolla bara, inget privatliv här inte.
Det är inte alls så att vi bara sover, absolut inte så! Titta bara https://www.youtube.com/watch?v=DC6-aVvOsKE
Att en utefödd, fd superskygg katt själv väljer att gå upp i knäet, lägga sig och be om att få gos och sen ligga kvar en lång stund är stort. Jättestort.
Att han litar så på mig värmer. Här får katterna välja nivån på närhet, så han har själv sökt sig till mig, inte tvärtom.
De kom till oss, uselt skick, med mask i magarna, skabb i öronen och frusna. Infångade av Agneta på HUKH från en koloni i ett fritidsområde. Vi fick 6 st jätteskygga katter till oss. Övriga kolonin, de som överlevde, spreds till andra jourhem. Alla infångningar, veterinärbesök och annat otäckt sköttes av föreningen, så jag bara fick vara ”den snälla”. Från början gömde de sig så snart jag öppnade dörren till dem. Då var det karantänskläder, rengöring före och efter besök hos dem, allt separerat från våra katter för att undvika smittspridning.
På bilden är de avmaskade, behandlade, vaccinerade, kastrerade och utsläppta från karantän. Då fick de eget rum med fönster mot gatan, dörren stängd in till oss men nära till ljuden, dofterna och annat från livet i ett hem. Här är de inte längre jätterädda för mig. De fick upp vikten, pälsarna blev bättre.
Sen kom nätdörren , så de kunde se oss, läskigt för dem men de var nyfikna.
Jag jobbade med att visa att jag inget ont ville, rörde dem med långa fjädrar, med en målarborste med långt skaft, i smyg när de åt eller fick gotter.
Alla utom Theo och Granit flyttade, vi adopterade de två. De andra är så klart inte glömda, vi får rapporter och har passat Tamara och Trissa när familjen varit på resa.
Nu bor här andra katter i jourhem, i väntan på sina egna hem. Och lär sig av våra katter att människor faktiskt går att lita på. Men vi glömmer inte de som passerat här. Aldrig!
Jam, inte vi då, vi chillar som vanligt så här på en lördag. Matte. Hon har varit eländig och ichigt gnällig en lång tid nu. Sovit lite, vankat runt och gnällt, inte har hon varit på sitt jobb heller och tjänat några pengar till oss. Sen har hon ätit äckliga meduliner och varit hos människovetten som gjort nåt med henne. Hon fick sova kvar där och luktade konstigt när husse hämtade hem henne. Och så gnällde hon ännu mer, suck. Och sov och sov och sov lite till.
Men nu verkar hon nästan som vanligt. Fick sitta i knät en lång stund, i varma badrummet, och gosa idag.
En av killarna som bott här, i jourhem heter det, har flyttat hem. Han den bråkiga men snygga. Fast han lipar på bilden. Han ska vara ensamkatt med sin människa.
Några bor ju kvar av de där tillfälliga gästerna, en liten fröken, eller fru kanske för hon hade ungar när hon kom, heter Lady. Lite märkvärdig är hon, håller killarna kort men är visst kär i min Klemens. Och fjäskar för min matte. Fast hon har ju inga egna människor så hon får väl det.
Idag är en sån där jobbig dag, matte vimsar runt och försöker göra saker ( hon är vimsig i huvudet och har dåligt med ork), husse jagar dammråttor med Snabeldraken och vi försöker hålla oss undan.
Nu ska jam försvinna in på ett bra gömställe. Ha en fin lördag!
//Maja
Våran matte är krasslig, så vi chillar, och sköter om henne. Busar som alltid så klart, vi är ju några stycken här, alltid finns det någon som är vaken och med på bus.
De som inte bor här för gott väntar på sina människor, en dag händer det, de dyker upp. Lady, söta lilla damen. Toulouse och Kennedy, busbröderna som sades vara osociala och skulle avlivas fast de är nästan översociala här. Minus, den sammetsmjuka lite otrygga killen som låter sig klappas och alltid springer till dörren för att möta när man kommer hem. Toulouse, som älskar att gosa, har förhoppningsvis ett hem på G(om de inte händer något i sista stund).
Vi tar tass om dem också. Och om husse.
/matte skrev åt mig
//Klemens den snygge, fd skygge
Idag e det jättesynd om oss!
Imorse blev vi instoppade i burar, in i brummisen och så körde matten jääättelångt. Hela vägen bort till vettis Emma i Gnesta.
Alla blev vi stickade i nacken. Matten sa att jag var jätteduktig, först och sa inte ett pip.
Så klart, hade sagt mjau juh, om jag hunnit. Men hon var snabb hon vetten, matte öppnade taket på buren och sen var det klart.
Nu har vi förlåtit matten, hon har gett oss gottisar också. Fast hon väsnas med Snabeldraken, det e inte snällt.
//Granit den snygge
Matte är skyldig oss en ursäkt. Vi får väl se om det accepteras av oss.
Så här är det. Inatt kunde matte inte sova, så hon tittade på Tv hos oss. Det pratade engelska men matte fattar ju det så… i alla fall så sa de visst där nåt om dinosaurier i vardagsrummet. Ja i en annan dimension, i ett parallellt universum, vad nu det är. Där, sa de, finns det dinosaurier i ditt vardagsrum.
Det förklarar en hel del som vi får skulden för! Skulle vi välta saker? Hälla ut vattenskålar? Bita i blommor? Vi som är så söööta och lugna.
Kolla bara!
Vi skulle väl aaaaldrig… Helt klart de där dinosarna som hittar på allt stök. Och tömmer våra matskålar på nätterna, titta bara vad matte hittade i morse!
Så nu väntar vi på gottaste maten och godisarna ihop med en väldigt fin ursäkt. Hör du det, matte!
Bomans Blog 