Såg filmen Palme.
Var som tur var inte den hyllning till partiet och politikern Palme jag befarat.
Visade en sida jag visste om men få tänkt på.
Överklasspojken som ville bli en stor talare och hade talang för det. Tränade på college i USA.
Som gärna beblandade sig med överheten, med kultureliten. Hela familjen tillhör ju den, överklassen. Vanligt folk hade han en romantisk bild av, som ärliga hederliga och lite dumma. Han kände ingen vanlig människa, arbetare.
En som alltid måste vinna, kosta vad det kosta ville.
Manipulatören, kappvändaren som kan ljuga med blicken stadigt i kameran utan att blinka. Karriäristen redo att göra vad som krävs för att nå makt.
Frånvarande pappan och maken.
De som kommit in med Aftonbladet och ”apan och hästen” märket på var väldigt tysta efter filmen. Var nog bara jag som inte var sosse där. Och jag gick för att den jag var där med ville se filmen.
Är man kontaktperson gör man vad som önskas, inte vad man själv vill.