Här trodde vi att allt blev som vanligt när servicefolket kom från sin rymning. En massa lukter hade de med sig. Och lite, väldigt lite gotter. Inte så det gått nöd på oss, Lillhusse, som är en stor människa*skakar på huvudet åt människors logik* har ju bott med oss och servat med dörröppning till balkongen, mat, gos och sånt.
Tjejerna som bodde här åkte till sina hem före husse och matte rymde så det bara vara vi och två tjejer som bor här en tid. Kajsa som ska bli tam med människor och en annan tjej vars matte är sjuk. Då tänkte vi att det blev lugnt, eller i alla fall mera gos till oss.
Medan folket var på rymmen var det en kattkille som bott i jourhem som plötsligt inte kunde bo kvar, för människan där skulle resa bort nästa dag. Suck, hur tänker en del människor. Att flytta är svårt för oss katter. Nya lukter, ljud och människor är knepigt. Tur Lillhusse var här så han kunde ta emot killen tills det löste sig. Stilig kille, nu håller vi tassar för att han får stanna där han bor nu, helst föralltid. Han fick sitta i storburen i rummet en stund medan matte skurade ur rummet och bytte allt som behövde bytas. En massa filtar och mattor och sånt som vi passade på att sniffa på.
När han åkte så kom det två nya killar istället! Vi har luktat på varann genom dörren och matte och husse har varit där inne jättelääänge. De pratar och kurrar och busar hör vi men vi har inte fått träffas än. Matte pratar om att sätta i nätdörren om nån dag, så vi får bekanta oss närmare. De verkar trevliga, så kanske får vi ett par nya buskompisar för ett tag. De ska inte stanna här, de bor i jourhem här tills det hittas annan lösning.
Nu har inte jag tid att jama åt matte vad hon ska skriva mer. Ska ut på balkongen och kolla läget i svampkorgen.
//Granit den grå
Bomans Blog 