Om kravmjök och kött, urrk!

Tur man är veggis!

Morötter och kål behöver inte avvänjas och separeras från föräldrarna. Inga dramatiska separationer, inga allvarligare sjukdomar trots bristen på gifter vid ”framtagandet”.

Trodde ju inte att KRAV var guld och gröna skogar. Det är det visst inte heller.

Läs vad en veterinär har att säga om saken.

Där har inkommit en kommentar som gör saken lite bättre. Kalven får dia mamman i minst 24 timmar nu, sedan separeras de. Mot fyra dagar tidigare, lagom tills de funnit varandra och bara skrek efter varann när de separerades. Gräsligt okänsligt! En lite förbättring.

Nu vet jag varför pappa tog kalvarna direkt från mor ko. Mjölken från henne fick de ur en spann, i början med tutte.  Närhet och kel fick de från oss tvåbenta, borstades varje dag och så.

Nu vet jag varför kalvar och kvigor gick med en gammal ko eller hästen, separat från mjölkkorna.

Trots att vi hade djur som sedan blev mat så plågades de absolut inte.  De hade namn och sköttes om med borste, prat och öronkli, varje dag. Rent och snyggt i ladugård och stall, alla djuren hade egna platser de gick direkt till efter ute sommaren. För de gick ute från sista maj(i höjd med Umeå) till sent i höst, så länge det fanns mat för dem och vädret var tjänligt.

Den slaktare som kom för att hämta djur och inte uppförde sig anständigt  mot dem fick inga med sig. Och var inte välkommen tillbaka.

Jag köper inte KRAV varor i större utsträckning, litar inte på märkningen.

Vi odlar ju mycket eget, giftfritt. Komposten blir gödning, kompletterat med hästgödsel från en liten gård. Kött till de som äter sådant köper jag närproducerat, mjölkprodukter Valios laktosfria. Arlas alternativ smakar för sött.

Tur att de flesta inte vet vad de äter!

Annonser

4 comments on “Om kravmjök och kött, urrk!

  1. Vilken klok tjej, veterinärskan, det är nog så att jag trots att jag försöker är för dåligt insatt i ämnet, och det är faktiskt fy och skam! Nu odlar jag inget själv fy o skam det också, men vad som är väldigt trist är att det här i skogstrakterna odlas så lite överhuvudtaget. Det går knappt att få tag på närodlat i södra Dalarna, det skulle vara vinbär och jordgubbar då men knappast grönsaker. Däremot odlar varenda kotte i byn potatis, ja alla utom vi då, som inte orkar kröka rygg utan köper världens bästa Nås-potatis som odlar bara några mil härifrån.
    Men, jag ska i alla fall äta en mycket ekologisk lunch idag, ogrässallad från min egna tomt!
    Ha en fin vecka!

    • Visst är hon! Man gör bäst man kan, mera kan ingen begära.
      Då finns det en nisch öppen hos er där i byn, för den som kan och vill odla. Efterlyser ingen produkter så odlar väl ingen heller. Traditionellt äter man ju tyngre kost på landsorten, bara i stan kan man ”överleva på att peta i kaninmat” som pappa sa förr. Nu odlar han och äter sitt egna gröna med glädje:-) Ogräs är inte att förakta, här ska plockas nässlor!

  2. Jag tycker det är synd att folk inte vet vad de äter! Det är nästan så jag tycker att det är en plikt att ta reda på varifrån det vi stoppar i oss kommer.

    • Instämmer! Hanteringen är skälet till att jag avstår kött och kyckling. Vegetabilier hanteras faktiskt bättre i många fall.Tack för att du upplyser!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s